Med en stundande 30års dag har jag funderat mer än vanligt den senaste tiden.

VAD har jag egentligen gjort med mitt liv? Egentligen ingenting alls. När jag var yngre, cirka 15-16 hade jag en helt annan plan för min framtid. Jag ville ha barn innan jag var 20 (haha), jobba som författare och bara leva livet. Sen när jag blev något år äldre ändrades det, då skulle första barnet komma innan jag var 25, jag skulle jobba som fotograf eller journalist. 

25 närmade sig, kom och flög förbi. Jag hade inte gjort eller blivit något av det jag bestämt mig för innan. Och planen hade väl hunnit ändrats ungefär tiotusen gånger.

 

Nu sitter jag här, 29 år och 357 dagar gammal, och har inte gjort något alls. MEN, vad fan gör det?! Jag är jäkligt nöjd med hur allting utvecklats ändå! Visst, jag kan känna mig besviken på att jag inte blivit något, att jag inte har en utbildning att ha som grund. Men jag har fått erfarenheter som är ovärderliga ändå.

Jag har hittat mannen i mitt liv, jag har mina hundar, min familj, mina vänner. Och det är allt jag behöver just nu. Framtiden finns fortfarande kvar, och jag har åtminstone min plan.

Jag måste verkligen träna på, och lära mig att det är okej, att jag faktiskt kan släppa lite på kraven på mig själv. Var sak har sin tid, och min tid kommer! En vacker dag står jag där med min utbildning, med jobbet jag vill ha.

 

Jag har haft sån jäkla tur mitt i allt kaos som mötte mannen i mitt liv, han den där som gör allting så mycket lättare. Som ger mig så mycket kärlek, trygghet och stöd. Han som står ut med mig i alla mina upp och nergångar. Han som tar emot mig när det känns som att hela min värld rasar samman.

Jag är så jävla NÖJD med allting just nu, för första gången i mitt liv kan jag faktiskt säga att jag på riktigt är lycklig.